Ska snart in till Alingsås för ett möte. Men innan jag lämnar er, mina vänner...
Titta på den här videon. Lyssna på den här låten. Florence and the Machine - What the Water Gave me. Jag ryser och får nästan tårar i ögonen. Det är sån frihetskänsla, glädje men ändå spänning och vemod i låten. Jag ryser. Gåhud. Vill huka mig ner och gråta, samtidigt som jag känner sån jävlar-anamma power och vill skratta på. Den får följa med mig på bussen in till Alingsås idag och även in i framtiden - mot nya äventyr! TJOHO!
Det där visste ni inte så mycket om vah? Nä, jag vet - jag har inte nämnt någonting om det. Jag hade en utställning (och har fortfarande) i Alingsås på Café Farmor Klang. Ett litet fik som forfarande säljer köttbullesmörgåsar och kanelbullar istället för wraped chichen Mcallakaballa och Cupcakes.
Hela evenemanget heter Dinkytown ("...är ett koncept utformat och initierat utav Kristoffer Hedberg. I samarbete med Studiefrämjandet, Uddevalla Kommun, KulturUngdom och TheoDesign.") och håller även på i Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Det är ingen jättestor grej, men ändå väldigt kul att få vara med. Igår, onsdag, var det invigning och då uppträdde bl a Jenny Wallander och den inte helt okände Mattias Hellberg på caféet. Det var en väldig mysig kväll på caféet. Tänk, att mina bilder får hänga uppe och ingå i samma evenemang som Mattias medverkar. Det är så jädra skoj. Jag är så glad och tacksam!
Jag tog lite bilder under kvällen. Ni får se dem i form av ett bildspel. Låten som spelas i bakgrunden är Mattias Hellberg och hans Walking Restless.
Vanligtvis på tisdagar brukar jag lira skivor på Late Night Club på Henriksberg. Men den här dagen är ingen vanlig tisdag, för nu ska jag åka iväg till Partille och planera framtiden för Radio 88. Så, vi kör en liten, kort och minimal tillbakablick på hur det kan vara på takterassen under tisdagskvällarna. Jag brukar inte filma så mycket, det blir mest foto för min del. Men... ja, jag försökte ändå. Det blev ju en liten film i alla fall! Låten som spelas heter Festival och framförs av Dungen. Ni kan även lyssna på hela låten här.
Tidig tur till mitt andra hem Göteborg. Den här dagen skulle jag jobba på Rockhouse i Göteborg. Jag var tidig in till stan. Möttes av bl a det här...
Tunneln från Centralstationen in till Nordstan. "Tänk på döden"-skylt ovanför dörrarna. Jag förstår inte. Är det ett budskap? Vill de skrämma göteborgarna? Är det skämt?
Affischers, posters, lappar, annonser på en vägg.
Lunch på sushihaket mitt emot Rockhouse.
Det pågår en rejäl renovering inne i affären. Martin, Tore, Isabell, "Dia Psalma-trummisen jag inte kommer ihåg namnet på" och jag plockade och hängde upp tröjor i butiken, åt sockerkaka inne på lagret och drack massa kaffe.
Nu är klockan snart nio. Imorgon åker jag in till Alingsås för att förbereda en mini-fotoutställning på Farmor Klang. Senare på kvällen är det radiomöte med gänget från 88.
Igår var sista dagen på Allum. Jeanshelgen på köpcentrumet blev mycket lyckad. Willy och jag stod vid våran monter och pratade med lyssnare, bjöd barn på godis och snackade massa musik med varandra. Ibland sprang jag runt på plan 3 och intervjuade lite besökare och allumpersonal också. Det kommer att användas till vårat nya program; Varning på Stan, som kommer att sändas sista torsdagen varje månad, kl 10:00 - 12:00.
När dagen på Allum var över tog jag mig hemåt. 16:30 landade jag i Sollebrunn och fick därifrån skjuts hem till vårat hus där mat och kattungar väntade. På kvällen tog jag en välförtjänt dusch och smakade på Louies nybakta kärleksmums. Avslutade hela söndagen med lite Vintage-läsning i en bok med samma namn.
Idag, ännu en tidig morgon. Om en liten stund sitter jag på en buss vidare mot Alingsås, för att därefter åka till Göteborg och skivbutiken Rockhouse. Det är fullt upp 24/7. Nog är jag trött, men samtidigt glad inombords. Det går bra nu. Snart ska jag nog ta en dag ledigt. Inte göra någonting på. Det blir fint.
Skickar kramar till alla som läser - I love you all!
Igår lördag stod Willy och jag inne på köpcentrumet Allum i Partille, för att informera mer om oss själva och Radio 88.
Willy pratade om sin paradrätt; köttfärsgratäng med potatis, grädde och "vad fan som helst i kryddväg" på. Inte för lyssnarna och besökarna då, men för mig. När jag berättade om specialrätt; linsgryta med kokosmjölk så stoppade Willy fingrarna i halsen och sa "Kaninmat!" Hopp.
Det var modevisning, sminkprovning och manikyr uppe på scenen. Den här tjejen var sminkad av Make Up Store.
Jag håller på att försöka klippa ihop en film med det materialet jag filmade under lördagen. Vi får se hur det går med den saken. Idag är det söndag och jag ska strax åka tillbaka till Allum. Sen är det bara att jobba vidare; klippa ihop intervjuerna och redigera lite bilder. Önska mig lycka till.
Ska läsa lite The Secret på tåget och ladda om batterierna.
När jag skriver det här sitter jag med knäckebrödsmulor i mungipan och har en halvuppäten youghurtfrukost vid sidan om mig (nä, jag klarade inte att vara utan russin i en vecka. Efter torsdagens radiosändning i Radio 88 bad jag mamma svänga förbi ICA och låta mig springa in och köpa två burkar...). Idag är det lördag. Jag gick upp 06:30 imorse för att göra mig ordning inför dagens jobb på Allum. Idag och imorgon söndag ska jag och min radiokollega Willy Willhemsson från Radio 88 (kolla in hans hemsida och klubb Aqualung på Henriksberg) spela in Jeansdagarna på köpcentrumet i Partille, för att sedan klippa ihop materialet till ett snyggt program som kommer att heta Varning på Stan. Programmet kommer att sändas i Radio 88 en torsdag i varje månad med events och händelser kring Partille. Vi kommer mingla, intervjua kunder och affärsbiträden i de olika butikerna mm. Tror att det kommer bli kanonkul. Jag berättar mer när första programmet ska sändas.
Så, ja... ny dag - nya tag. Om ni inte har något bättre för er den här helgen så vore det skoj om ni kom till Allum och besökte Jeansdagarna. Modevisning, livemusik och massa specialerbjudande i de olika butikerna.
Egentligen är jag skitdeppig och göörtrött. Men vem blir gladare av att läsa det? Inte blir jag det i alla fall. Dessutom är det skittråkigt att skriva om och totalt meningslöst att uppmärksamma det. Så, vi struntar i det – vi pratar om något roligt istället.
Jag sitter här i vardagsrummet med laptopen i knät. Laptop. Ja. Min egna laptop. Helsvart. Jag känner mig faktiskt lite modern just nu. En dator utan några sladdar eller bös som trasslar sig. Lätt är den också. Jag skulle kunna ta den i ena handen och gå härifrån. Sätta mig ute i trädgården om jag ville. Om jag hade kunnat så hade jag suttit i skräddarställning också. Känns som det förhöjer coolhetsstatusen och bilden av den ultimata bloggaren. Fast... nu kan jag ju inte göra det. Jag har aldrig kunnat göra det riktigt. Jag trodde att jag skulle lära mig det för några år sedan då min syster och jag gick på Yoga tillsammans i Vårgårda. Då fick man sitta i massa konsiga positioner med benen, vilket jag inte var så bra på med med mina otöjbara (heter det så?) leder. Som t ex när man skulle sitta helt rakt med benen framför sig, och låta dem gå ner i marken sådär så fick jag aldrig ner dem. De var en bit ovanför marken varje gång. Det gjorde så jädrans ont! Som tur var så var de allra flesta avslappnade då och blundade för att uppnå absolut möjligaste yoga-lugn, så det var inte så många som la märkte till mina icke-yoga-skills (hoppas jag iallafall att ingen gjorde?).
Var var jag? Jo, skräddarställning... å andra sidan så är jag ju heller inte den ultimata bloggaren. Eller vem är det? När kan man kalla sig en bloggare? Jag vet inte. Jag tycker bara om att skriva och att visa bilder som jag fotograferat. Att göra det på bloggen känns ganska bra. Lite lagom, ingen stor hemsidan, men inte heller någon profilsida på Facebook. Det ligger någonstans där emellan. Lagom bra. Lagom är bäst ( å andra sidan säger Grynet att ”Lagom Suger!”, men det är en annan historia).
När jag blev kallade ”Bloggare och fotografen Josefine Larsson...” i Alingsås Tidning för några veckor sedan blev jag både stolt och glad. Det kändes fint med den titeln. Så, antagligen behöver man inte lägga upp dagens outfit och sånt där för att få vara med i blogg-världen, även om det på sitt sätt kan vara ganska kul med kläder och sånt där. Men...nä, jag vet inte – jag känner inte för’t, så jag gör det inte. Känner jag inte för att blogga så gör jag det inte heller. Follow the magkänsla liksom.
Vad ville jag säga med det här? Vet inte. Nu lärde ni känna mig lite mer; att jag är urkass på skräddarställning, att det inte blir så mycket Dagens Outfit från mig i den här bloggen och att jag följer min magkänsla. Inte så pjåkigt?
Hade egentligen tänkt lägga upp en bild på mig hur jag ser ut just nu. Rödsprängda ögon och kajal som rouge, men eftersom jag inte vet hur man kommer in på min LAPTOPS WEBBKAMERA så får ni ingen bild (jävligt bra med laptop när man knappt vet hur man använder den.....). Så, istället får ni en bild på hur jag absolut INTE känner mig och ser ut just nu. Alltid något!
Bilden är tagen på min födesedag, då jag fick en övernattning på Heden i Göteborg av min syster i födelsedagspresent. Dricker vin, laddar inför en spelning med Charaz på Sticky Fingers och mår väldigt bra. Inga bekymmer, man är lycklig vaaar daaag...
För någon dag sedan var jag riktigt, riktigt deppig. Det kändes som jag kunde bryta ihop vid minsta lilla motgång. Så när jag hittade några skivor som jag hade glömt lämna tillbaka till Stadsbiblioteket i Göteborg blev jag så fruktansvärt trött. "Jag skiter i allt!"
Sen kom mamma och frågade om vi skulle ta en sväng ut med kameran. "Fuck no!" ville jag ropa, men kom sedan på att det faktiskt kändes bättre att stänga dörren till det där kaotiska rummet och rymma hemifrån.
Vi åkte bort mot Koberg.
Solen lyste sådär fint som den bara kan göra på hösten. Vi gick långsamt genom skogen.
Det var svalt. Inte varmt, inte kallt. Alldeles lagom.
Både mamma och jag fick lust att fiska. Det var en sån fin dag.
Även om de allra flesta löven på träden ändrat färg, finns det fortfarande några träd med gröna löv kvar. Det känns konstigt att tänka att snart täcks alla träd av ett tjock snötäcke.
Mamma och jag åkte sedan vidare till Vanderydsvattnet.
Vi tog med kaffetermosen och gick in i skogen.
Vi satte oss på vårat fiske-ställe som vi hade fiskat vid tidigare i somras.Vi drack kaffet ur plastmuggar. Åt medtagna vaniljbullar och tittade på vattnet under tystnad. Vi sa inte så mycket till varandra, men det behövdes liksom inte. Vi var i våra egna tankar. Lite höst-trötta, men tyckte ändå det var skönt att få komma hemifrån lite.
Timmarna bara flög iväg. Plötsligt var klockan närmare 18:00. Där hemma åt vi stuvade makaroner och tittade på någon repris av Project Runway från 2007.
På Facebook står det att min blogg har rapporterats som stötande eller skräppost. Vafalls? "SINNESSJUKT!" säger en av mina vänner, och fortsätter: "Tycker nog att du ska bli ännu fräckare i dina bloggar framöver!" Så, ja - nu har jag slagit på stort. Svampar och rå fisk... vad händer härnäst? Jo, KATTUNGAR I HANDFATET! DÖ-DÖÖÖH!
Beware - nu jädrar ska jag blogga, mer än någonsin.
Jag plockar inte svamp. Jag vågar inte. Kan inte. Det känns som jag bara plockar fel. "Det finns inga fel svampar" säger Louie. Jo. Det finns det. Man plockar något man tror är en kantarell, sen kan det visa sig att det är världens döds-dödande-monstersvamp som vränger hela magsäcken ut och in. En liten gul sak som ser så oskuldsfull ut visar sig istället vara mördaren själv.
Så, nä - jag plockar inte svamp. Jag håller mig till hallon och blåbär istället. Där kan man inte göra fel i alla fall.
Fast... jag gjorde ett undantag häromdagen, när jag var ute och promenerade med Fleet Foxes i min nyinförskaffade Mp3-spelare. Jag fick syn på skogens guld. Ja, jag SÅG att det faktiskt VA EN KANTARELL. A REAL ONE! Så jag plockade den. Den var nästan 20 centimeter hög och 20 centimeter bred. Sicken jättebaoutasvamp!
Jag tog den och gick hem. Visade mamma och Louie och fick stående ovationer. Den smakade bra på kvällsmackan.
Hej på er! Jag har inte skrivit på några dagar, märkte jag. Fast... det behöver jag ju inte uppmärksamma extra. Det blir ju bara tråkigt. Så, vi skiter i det. Tänkte berätta lite vad jag gjort under veckan istället...
Jag har ätit frukost flera gånger. Efter att ha läst och tittat här flera gånger i veckan trodde jag att jag skulle få lust att variera min frukost. Det går inte. Jag är alldeles för tight med mina russin. Någon som har tips på bra frukost så får ni hemskt gärna maila eller slänga in en kommentar.
Jag har varit på loppis/second hand-affären Vinden i Alingsås. Köpte massa onödiga, men oh så intressanta saker.
Tittade på massa te- och kaffekoppar som jag ville ha. Fick lust att flytta hemifrån och började visualisera om hur jag packade mina flyttlådor.
Det blev inga koppar. Istället blev det dåliga vinylsinglar, en Offspring-platta för 10 spänn (Sollebrunn-skolnostalgiiii!), serietidnignar och brickor. Halvroliga fynd, kan man tycka. Men vänta ni bah... vad jag ska göra med allt det där får ni se en annan gång.
Sen har jag ätit sushi lite för många gånger. Rå fisk och torkade vindruvor - vad är grejen, liksom? Jag vet inte - men jag älskar't.
Nu ska jag göra lite spelningslistor och arbeta med ett bildspel som kommer vara med i Kulturnatta i Göteborg den första oktober. Vi får se vad det blir för något. Mer information om det kommer inom en snar framtid. Tror jag.
Tisdagsmorgon. Jag kan inte sova. Vaknar med uppspärrade ögon och tittar på klockan som visar bara några minuter över 07. Känner inte för att ligga kvar så jag går upp och äter frukost.
På tisdagskvällar är det Late Night Club på Henriksberg. Jag skulle vara DJ under kvällen och hade laddat mitt cd-case med skivor. Jag säger att jag är konstnär, då får man ha en kaotiskt kaos omkring sig.
Jag kommer till Henriksberg några minuter över 19:00. Det är tomt på folk och banden har soundcheck. Klubbägaren Eddie och jag äter lunch på en regnig och blåsig takterass.
När banden spelar brukar jag gå bak till Robin som står i sitt bås och sköter ljudet.
Robin försöker förklara för mig vad alla knappar är till för. Jag blir rädd...
...och går in och gömmer mig på toaletten en stund.
Bandet Big Exit var en av kvällens akter på scenen. När klockan var 00:30 åkte jag hem till ett lungt Sollebrunn. Där låg jag i min egen säng och skrattade tydligen i sömnen, om man ska tro på det min mamma berättade för mig när jag vaknade dagen därpå.
08:00 ringer mobilalarmet. Stiger upp utan några som helst bekymmer. Måndag, ny vecka, nya uppdrag. Inleder med frukost, vaniljyoughurt med müsli (ja, inklusive tillägg av russin) samt knäckemacka. Knäckebröd känns fel att säga; once macka - always macka. Koppen och fatet hittade mamma i en låda i mitt förra rum. Tror jag köpte det på någon loppis i Alingsås för några år sedan. Fin var den i alla fall.
Någon timme senare satt jag på en buss mot Alingsås, och därefter ett tåg mot Partille. Två möten avklarade idag. Eddie och jag planerade ett kommande radioprojekt i Radio 88. Vi lunchade på ett café i Sävedalen och pratade musik och radio. Jag ser fram emot hösten. Willy, en radiokollega, och jag planerade inför Jeansdagar på köpcentrumet Allum i Partille, då han och jag sa ha hand om Radio 88's monter. Mer information om det kommer inom en snar framtid.
Jag tackar för den här dagen. Imorgon åker jag till Henriksberg och spelar skivor hela kvällen lång på Eddie och Henriks klubb Late Night Club på takterassen. Kom dit och lyssna på musik, vettja! Klockan 19:00 till 01:00.
Jag vet att man inte ska uppmärksamma det dåliga, men... den här söndagen var ingé vidare. Överlag så har den här veckan varit riktigt konstig, jobbig och upp-och-ned. En nära vän dör, jag blir dunderförkyld, deppar ihop av fullmånen och blir grinig och rastlös på grund av sådanadär tjej problem.
Men vet ni vad? Imorgon är det måndag. En ny vecka börjar. Jag har två möten bokade imorgon och ska dessutom spela skivor lika många gånger den här veckan. Är man positiv som fan så går allting bra.
Vi avslutar den här kvällen och veckan med blåbärste och hembakade tekakor.
Jag har pengar i överflöd! Ja, det försöker jag intala mig varje dag. Tittar på min visionstavla där jag satt upp servetter som ser ut som dollarsedlar och agerar sedan som om jag hade mer än tillräckligt med pengar.
Igår lyckades jag väldigt bra med min visualisering. Jag köpte en Brämhults Hallonjuice till Louie, och kom även hem med ett par skivor från våran dag i skivbutiken Rockhouse.
Ett stycke Rival Sons. Deras EP med sex störtsköna låtar. Låter väldigt mycket Led Zeppelin och, det nyare bandet från Stockholm - Gordon Fights. Klicka på videon för att lyssna på låten Sleepwalker. Annars kan du ju alltid klicka här och lyssna på Spotify, om det faller mer i smaken.
Mattias Hellberg, The White Moose. Första gången jag såg Mattias var i somras då han lirade tillsammans med Nationalteatern på Bohus Fästning i Kungälv. Köpte den här plattan på en andra hands-affär i Göteborg för några småpengar och blev väldans nöjd med mitt val av skiva. Lyssna här också!
Small Faces, klassiker. Nog känner ni till detta wünderbara band. Låten Tin Soldier är, utan att överdriva eller vara helt crazy, en av världens absolut bästa och mäktigaste låtar. Jag ryser. Får gåshud. Oh herregud. Sen är det ju storslagna pluspoäng för "La la la la"-kören. Mer sånt! Lyssna här också! Mycket nöje.
Steppenwolf och deras The Second. Ett band som jag fått sno skivor från Louie för att kunna lyssna på. Väldigt bra, så jag blev lite sur på mig själv att jag inte hade någon egen. Men nu behöver jag inte sura längre! Nu är den min. Lyssna på den här låten!
Queen och plattan Hot Spaces. Lite bögdisco för ynka 60 spänn är aldrig fel. Världens bästa platta när man bakar, lagar mat, diskar eller städar. Allt blir så lätt och kul då! Lyssna på Spottan!
Och sist, men inte minst...
...ännu mer 80-tal och bögdisco med Michael Jackson! Nu ska jag städa mest hela dagarna med den här i högtalarna.
* Radio. Idag åker jag in till Partille för att sända radio i Radio 88. Det var längesen jag körde live nu. Den senaste tiden har det blivit mycket repriser då jag jobbat med konstutställningen och i skivaffären. Nu är det nya tag inför hösten. Ni hör mig idag torsdag, kl 11:00. Jag har faktiskt ett helt nytt projekt på gång i radio. Vad det handlar om får ni höra mer av senare.
* Ane Brun. Igår släpptes hennes nya album, It All Starts With One. Hörde senaste singeln på radio och tyckte det lät riktigt bra. Lyssna själv på låten, Do You Remember. Kan även rekomendera låten som Spelas just nu nedanför.
Det rullar på fint! Den senaste tiden har jag synts lite i olika tidningar. Jag tycker själv det är jättekul. Det är som att bli kär; samma pirr i kroppen. Göörskoj!
Your Life hade gjort en intervju med Olle Ljungström. De hade hittat en bild från en av Olles trädgårdsfester i min blogg som de fick lov att använda i tidningen.
I Alingsås Tidning fick jag en jättestor och fin bild, samt text om mig och min medverkan i Konstanten.
Ser ni, "Om man är positiv som fan så går allting bra". Det stämmer, mina vänner. Det stämmer så jädrans bra!
På Alingsås Tidnings hemsida kan ni dessutom hitta en intervju med mig i deras webbradio som en elev från Alströmergymnasiets medieprogram gjorde med mig i förra veckan.
