Music is your only friend until the end

God Morgon, jag sitter och lyssnar på Alice Cooper. Love it to death, det måste nog vara en av världens platta genom tiderna. Satte på den häromdagen när jag och mamma försökte städa huset. Asså herregud - att den var bra visste jag, men inte så bra! Jag fick ett såntdär töntigt smile och bara satt och fnittra för mig själv. Det var så bra. Så bra.
Jag var ensam hemma stor del av dagen. Louie jobbade, mamma likaså. Jag lagade mat, quornpaj med smak av chili och paprika. Det gick att äta.
Det hände något igår, en propp igen. Jag började inte ringa runt till folk igen som jag gjorde för en vecka sedan. Nope. Jag lyssnade på musik. Alltså, sådär mycket på musik. Jag lyssnar alltid på musik. Men inte såhär intensivt. Ett tag satt jag bara på golvet och lyssnade, sjöng med och njöt. Det var jätteskoj, och framförallt väldigt skönt.
Aerosmith platta Rocks (tack vare Slash självbiografi tog jag fram den igen, den var precis lika bra som jag minns och som han beskrev i boken), Queens Sheer Heart Attack och The Doors Strange Days. Det blev mycket Doors den kvällen då jag satt och målade. Målade och målade. Målade mina konstiga former som jag alltid gjort på lite olika saker. Det är fantastiskt vad musik kan göra med en.

"Music is your only friend until the end"